Inge vidare
Hade ett mindre roligt samtal med ena sonens lärare...
Vad ska man göra ,tyckte själv att lärarna var pest ,jag hatade hela högstadiet...med dess elever..
Så jag känner igen min sons prat.
Men helt plötsligt ska jag vara den vuxne med positiv anda...
Det klarar jag det är bara det att jag förstår honom.
Hur ska man förklara att lärana är inte hans fiender...
Usch när jag satt i skolbänken fick jag flaschbak och gissa tror ni inte att jag började att gäspa...
Skit bra mamma..japp de tänkte väl sådan mamma sådan son..
Tänkte bara god natt men det blev lite mer...
Har ni erfarenheter ? Vill ni dela dem ? Skriv en rad....
Eller går ni i skolan? Berätta ...varför är det pest?
Svara gärna på min fråga om otrohet i min blogg :)
Kram
Svårt... Alla lyckönskningar!
Vilken svår fråga varför är det pest? Jag tror att som tonårs förälder är det viktigt att komma ihåg saker från det man själv var i samma ålder, o gärna tala med ungarna om hur man var själv. Alla snaskiga detaljer behöver de ju inte veta, men i det stora.
Jag kommer i håg att jag var så trött på att alla skulle tala om för mig vad jag skulle göra och att om jag inte gjorde så så skulle det inte gå bra för mig sedan.
Ungarna har rätt till att känna sig trötta och less på skolan ibland men samtidigt måste de förstå att när man kommit upp i högstadiet så blir det ju ett avstamp inför framtiden.
En mycket svår fråga och alla är ju olika
Ja det där är nog inte så lätt! Huvudsaken är väl att din son och du kan prata. Sätt dig ner och berätta, ni kommer kanske att komma varandra ännui närmare varandra efter det. Jag tror också att han kanske förstår att det kommer att gå över och skolan måste vi ju gå alla, och i bland får man bara acceptera de "knasiga" lärarna tyvärr. =)
Hjälpte kanske inte mkt med mina kommentarer kanske men... =)
Kram och god natt Sus
Svårt. Samtal är nog det enda som kan lösa det, men snarare att lyssna än att komma med egna erfarenheter. Att lyssna och respektera, att inte döma. Att förstå!?
För det är säkert inte samma problem nu som det var för dig.
Usch vad svårt... SPECIELLT när man har varit där själv...hoppas det löser sig!
Morron! JA det är inte lätt när det börjar jäklas i skolan och allt känns pest! Pontus hade en sådan period i högstadiet.Hur vi gjorde vet jag nästan inte.? Tjat hjälper ju föga.På nåt vis fick vi honom att förstå att hade han bara slutbetyg så kunde han ju välja det han ville sedan...Han fick slutbetyg efter mycket om och men ..Nu är han 18 och går Bygglinjen och trivs som fisken i vattnet..
Men det är tufft i den åldern ..I kopw!
Ja det är en sanslös känsla!
